- Project Runeberg -  Med det falska och det ärliga ögat /
27

(1895) Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det. Utan de kunna gå där långa tider som
vildt främmande bredvid hvarandra och leka
kurra gömma än i vänskap, än i ovänskap,
utan att lära känna eller verkligen vara något
för hvarandra. Först när kvinnan kommer med
i spelet blir det lif af. Hon är den enda
hän-gifna vännen till alla våra förhoppningar. Hon
är den enda verkliga beröringspunkten emellan
oss män. Ty då blir det åtminstone hat af.
Oeh jag föredrager det framför en ljum och
likgiltig vänskap. Adjö!’

»Hvarpå han gick oeh aldrig kom åter.
Men jag tror han bedrog sig, både hvad
kvinnan och vänskapen beträffar. Ty den kvinnan
han höll af — ja — den kvinnan, den kvinnan! *

»Hvad var det med henne?» frågade
professorn.

»Ingenting. Du kan hänga upp mig nu,
jag har ingenting mera att tillägga. Drag du
till bara och gör fort slut på saken.»

»Jag vill först veta allt hvad du vet om
honom. Berätta mig allt hvad hans porträtt
berättade dig.»

»Kan ej falla mig in. Det följer mig i
grafven.»

»Min käre vän, berätta mig det. Min
he-dersbror,» bad professorn, sotn höll på att dö
af nyfikenhet.

»Gif mig friheten då.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phfalska/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free