Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 4. Sociala reformer. Rangordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.496
K. WALISZEWSKI
en kast eller en aristokrati. Peter var den första som
företog sig att gifva den prägeln häraf genom att gifva
den en benämning, som lånats ur den polska terminologien,
nämligen sjlachetstvo eller adeln. Ända till dess hade denna
grupp haft en obestämd karakter, hvarifrån den genom denna
benämning ej helt och hållet lyckades frigöra sig.
Peters omorganisation af den militära och civila
statstjänsten inverkade i första rummet på dessa slusjüije ljudi
elle dvorjanjer och deras ställning. Krigstjänsten i
provinsmilisen, hvilken blott uppbådades i krigstid, förvandlades
till ständig tjänst vid regementena. Den uppväxande
aristokratien rycktes sålunda ur sin naturliga omgifning.
Sammanslutningen till korporationer, som började utveckla sig
i provinshufvudstäderna, öfverflyttades till regementenas och
armékårernas kadrer, där den fick en särskild prägel.
Samtidigt skildes den civila tjänsten från krigstjänsten.
Dvo-rjanjerna hade förut en dubbel uppgift. De voro på en
gång soldater och ämbetsmän; de buro värjan och
innehade byråkrattjänster. Nu fördelades uppgifterna. Men de
blefvo samtidigt mera betungande. Vid femton års ålder
kastades den civila eller militära statstjänaren in på sin
tjänst och i denna måste han förblifva ända till sin död.
Men detta var ej allt. Ända till sitt femtonde år måste
han förbereda sig på att kunna sköta sin befattning på ett
tillfredsställande sätt. Han måste studera och fick aflägga
räkenskap för sina studier. Peter ville i sin adel hafva
en plantskola för sina officerare och cheferna för
administrationens olika grenar. Till underordnade poster tog han
folk ur lägre samhällslager, gent emot hvilka adeln
fortfarande intog en öfverordnad ställning. Men reformatorn
afvek nästan genast från denna princip att hierarkiskt ordna
samhällsklasserna. Trogen en tendens, som kan spåras redan
hos reformförsöken före hans tid, ville han att vid
fördelningen af tjänster det bördsaristokratiska elementet skulle
uppvägas af ett demokratiskt, där förtjänsten skulle vara
den afgörande. En bonde kunde stiga till officersgrad och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
