Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 2. Från Östersjön till Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.362
K. WALISZEWSKI
1 grundt. Det var mot Jassy han nu vände sig, ty han
räknade på hospodarerna i Moldau och Valakiet, Kantemir och
Brankovan, och på tillgångarna i deras provinser, liksom
Karl hade räknat på Mazeppa och Ukrajna. Han förde
med sig en armé på ungefar 45000 man och en väldig
lägerpersonal, som ej var till någon nytta. Katarina
ledsagade honom med många uppvaktande kvinnor, och de
flesta officerarna, isynnerhet utländingarna, hade med sig
hustrur och barn. Dessa damer infunno sig dagligen vid
samkväm hos den blifvande kejsarinnan, där man glömde
krigets vedermödor.
Dessa gjorde sig dock snart påminta. Kantemir
mottog sina gäster med öppna armar, men hade intet att
lifnära dem med. Brankovan visade sig först tveksam och
tog slutligen parti för turkarna. De förrådsmagasin hvilka
på Peters befallning skulle uppföras kommo aldrig till
stånd under de brådskande marscherna, och det kunde ej
längre vara frågan om att återvinna den förlorade tiden i detta
afseende. Tatarerna fyllde sin uppgift att anfalla ryssarna
i ryggen, hvarigenom förbindelsen norrut blef afskuren.
Man berättade för tsaren om förråd af lifsmedel och
ammunition, som turkarna upplagt i Brajla vid Seret, och
alldenstund Peter redan var mindre angelägen att strida
än att skaffa mat åt trupperna, skickade han general Rönne
dit med en kavalleriafdelning och befallde honom möta
sig vid Prut, hvilkens lopp han själf ville följa i samma
riktning. Men ett annat möte väntade honom,
oundvikligt, oförutsedt af honom ensam, ty hans stab säges hafva
anat det och varnat därför. På aftonen den 7/18 juli
1711 fann sig hans armé, som genom Rönnes aftågande
var inskränkt till 38,000 man, kringränd af turkarna och
tatarerna, hvilka besatt de båda flodstränderna med en
fem till sju gånger öfverlägsen styrka och ett talrikt
artilleri på de omgifvande höjderna. Allt återtåg var
af-skuret, och det återstod endast valet mellan död eller
fångenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
