Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
K. WALISZEWSKI
bådas fallständiga nederlag utanför Riga den 3 juli. I
juni brann Kreml i Moskva. Regeringsbyråerna (prtkaz)
med arkiven, förrådsmagasinen och. palatsen blefvo
lågornas rof. Klockorna föllo ned från Ivan den Stores torn.
Den största, som vägde 128,000 kilogram, spräcktes i fallet.
Men midt i vintern lyckades Sjeremetiev öfverraska
Schlip-penbach med en öfverlägsen styrka och slog honom vid
Erastfehr (den 29 december). Man kan tänka sig Peters
glädje och åt hvilket öfverdrifvet segerjubel han hängaf
sig. Han nöjde sig ej med att under festligheter i
gammal romersk stil förevisa de få svenska fångar som fallit
i hans händer, utan hans praktiska förstånd drog på annat
sätt fördel af dem, ty han lät, såsom Cornelius van Bruyn
berättar, först sälja fångarna för tre eller fyra floriner
stycket, men höjde sedan priset ända till tjugu à trettio
floriner. Till och med främlingar beslöto sig för att köpa
och konkurrerade om varan.
Den 18 juli 1702 vann Sjeremetiev en ny seger öfver
Schlippenbach, i hvilken 30,000 ryssar besegrade 8,000
svenskar. Enligt Peters segerbulletin hade 5,500 af de
sistnämnda bitit i gräset, under det att Sjeremetiev blott
förlorat 400 man. Äfven denna uppgift väckte löje i Europa,
men livländarna fingo ej anledning att skratta. Volmar
och Marienburg föllo i segrarens händer, och landet
härjades förskräckligt. Ryssarna hade ännu ej lärt sig att
föra krig på annat sätt, och Peter hade nog ännu ej tänkt
sig, att detta land skulle blifva hans. Hans tankar voro
för öfrigt nu riktade åt annat håll. Hans gamla intressen
och fantasier upptogo för tillfallet ånyo all hans
uppmärksamhet, och han lät likaledes Apraxin rasa i Ingermanland
vid Ne vas stränder alldeles på den plats, där hans
blifvande hufvudstad skulle ligga, samtidigt med att han själf
höll på med att i Archangel bygga några obetydliga
fartyg. Först i september, då isarna jagade bort honom från
den nordliga hamnen, återvände han till västern och kom
åter till insikt om hvilken uppgift som förelåg honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
