Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 3. Regeringsprinciper och metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
k. wali8zewsk1
och det var döden för den tjänsteman, som ej expedierade
ett ärende inom i lag föreskriften tid. Döden, nästan alltid
döden!
Vid slutet af tsarens regering rådde mellan honom
och hans omgifning en ömsesidig fruktan och ett
ömsesidigt misstroende, som gjorde lifvet outhärdligt för alla.
Som han iakttog alla, iakttogo alla honom och lade band
på sig med samma misstänksamhet och oro som han. Han
dolde sina obetydligaste planer, och alla efterliknade honom.
Det fanns icke en enda angelägenhet, vare sig det gällde
en diplomatisk underhandling eller något annat, som man
ej insvepte i ett ogenomträngligt mörker. Folk hviskade
blott i örat på hvarandra och skref blott i förtäckta ordalag.
På en bjudning hos furst Dolgorukij i februari 1723 gick
Ostermann fram till Campredon och drog honom så
småningom och under otaliga försiktighetsmått in i en
fönstersmyg. Han ville nämligen tala om tsaren. Campredon
var idel öra, men plötsligen afbröt kansleren sina
förtroliga meddelanden, och öfvergick till att tala om likgiltiga
ting. Han trodde, att en obehörig kommit dem för nära.
Kom så tsaren fram. Han bjöd den franska ministern att
helt förtroligt slå sig ned vid hans sida och öfverhopade
honom med komplimanger; men då envoyéen försökte bringa
en viktig fråga på tal, låtsade han ej höra honom, utan
öfverröstade honom med bullrande utrop. Därpå lämnade
han honom, hvarvid han kastade till honom följande ord,
som han framhviskade mellan tänderna: "Jag skall gifva
order om att man underhandlar med er.a Det var här
frågan om storfurstinnan Elisabets giftermål med hertigen
af Chartres, och det första mötet mellan Ostermann och
Campredon för att öfverlägga om saken ägde rum klockan
sex på morgon, för att ej någon obehörig skulle störa dem.1)
Två år tidigare, i december 1721, sammanträffade
tsaren med Campredon hos Sjagusjinskij för att rådgöra
om arfföljdens befastande, utan att Ostermann visste af
1 Depesch från Campredon den 12 februari 1723.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
