Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 2. Intelligensen. Moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den 8t0re
153
men lika märkligt. Peter lät där uppbränna sitt trähus,
som man på hans befallning återfört på dess gamla grund,
ty det hade flyttat sig från sin plats. Det var en brandr
som tjänade till en symbol och som en erinring. Det var
i detta hus — det har han själf anförtrott hertigen af
Holstein — som Peter uppgjorde planen till sin
fruktansvärda tvekamp mot svensken, hvilken nu var lyktad, och
i sin glädje öfver den ändtligen vunna freden ville han
utplåna ända till minnet af sina gångna ångestkval. Men
för att förläna mer högtidlighet åt denna fredliga
demonstration ville han gifva den ökad glans genom ett
fyrverkeri. Han antände kojans halfruttna bjälkar med
romerska ljus och uppbrände taket med mångfärgade
luftbägare och själf slog han på trumma under hela autodaféen.
Stundtals tycktes han gripen af ännu mycket
upphöjdare tankar och känslor och svingade sig utan svårighet
upp i jämnhöjd med historiens väldiga, högtflygande andar.
1712 utfor den lill-ryska munken Stefan Javorskij, som
han hämtat från Kiev för att göra honom till biskop, i
förebråelser mot honom och dundrade mot äkta män som
öfvergifva sina hustrur och mot dem som ej iakttaga
fastorna. Detta var majestätsbrott, och en rapport härom
insändes till tsaren. Peter nöjde sig med att skrifva i
marginalen: "Först på tu man hand, sedan inför vittnen."
Och då Javorskij begärde att få draga sig undan till ett
kloster, satte han sig däremot, men förskaffade sig från
patriarken i Konstantinopel en dispens från fastorna. . En
fanatiker försökte mörda honom genom att afskjuta tvänne
pistolskott mot honom, under det han sof. När vapnet
klickat båda gångerna, greps mannen af förskräckelse och
väckte tsaren för att omtala hvad som händt. Gud hade
tydligen sändt honom för att gifva monarken ett tecken
på sitt beskydd. "Döda mig nu", tillade han. — "Man
dödar icke sändebud", svarade Peter lugnt och lät
mördaren gå. Anekdoten är kanske ej autentisk, och det är
svårt att tänka sig, att Peter på detta sätt låtit gå sig ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
