Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. I Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
ket både i ett och annat afseende. Nn till annat! Du
har gifvit grefve R. korgeu?
— Ja, och trälar du någon, som hyser samma
afsigter, ålägger jag dig bedja honom att ej blottställa sig
för samma öde.
— Kanske bibehåller du icke samma länkesätt!
Hvem kan ansvara för sitt eget hjerta?
— Jo, Henrik, jag kan ansvara för mitt. . . Huru
skulle jag kunna ba’ hjerta att gifva min lilla flicka en
sljuffader? . . . Efter Ragnar önskade det, stannar jag
qvar på Dahla, så länge de gamla lefva; men du, Henrik,
du funderar ju på alt näsla vår taga mot ditt boställe och
sätta egen hushållning?
— Del beror helt och hållet på utvecklingen af
Ursulas öde; hon kan ej länka på någon annan förening
förrän hon blir lagligt skiljd från Gabriel; förr återvänder
icke heller Max till Sverige. Gifter hon sig med honom,
Öfvertager han i mitt ställe den yttre hushållningen på
Dahla, och del unga paret nedsätter sig i högra flygeln.
— Troligen har far en sådan afsigt, emedan han
con amore nu reparerar, tapetserar och iordningställer
densamma.
— Det tror jag ock; men mycket måste
dessförinnan tillrättaställas; i första rummet den obehagliga affär
utageras, som nu som bäst pågår, och konglig majestät
bifalla upplösningen af deras förbindelse. Ursulas både
helsa och lynne har mol tagit allvarsamma stötar af hvad
som passerat, — han gjorde ett uppehåll, — Gabriel gör
mig bekymmer. . . han tiger väl. . . men hålet .. , det
dolda hatet, har funnit herberge .. . för alltid . .. fruktar
jag i hans hjerta.
— Ja, denne broder! — sade Adéle, i del hon
ryste, — det är, som om han vore ett förkastelsens
barn ...
— Så kallar han sig sjelf. . . men låtom oss
hvarken döma eller fördöma... det är ingen konst att kallt
predika för den, som hvarken varit frestad af sina
passioner eller händelserna. Jag beklagar honom.
Henrik talade icke om, huru han mången natt, då Ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
