- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
270

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

Hertz, — att den lyckats mycket bra, ty Ursula P. är
en ovanligt förståndig tjugoårig flicka.

— Men styfmodren lärer med henne hafva sina
krusade dagar! — trodde fröken Stassa. — Här ha vi
proslinnan! — tillade, hon.

Prostinnan P:s ärende var alt tinga kalkoner till
brölloppet, och i delia ändamål bad hon om ett enskildt
samtal med fröken Stassa, som hade hela hushållsdetaljen.

— Ack, hvad prostinnan har för ett rart hufvud,
som pa en gäng kan rymma i detsamma italienska,
fransyska, engelska, tyska och . . . kalkoner.

Prostinnan smålog.

— Lilla fröken må tro, att jag får allt rymma mer
i det än det vill säga, eller rättare, i mitt hjerta; —
tårarna stego mycket naturligt upp i prostinnans temligen
vackra, blå Ösjön.

Stassa rörd in i själen af dessa tårar, tog
prostinnans hand och klappade den.

— Ack, det gör så godt, så godt, — sade
Appo-lonia, — att se sig någon gång vara föremål för ett ömt
hjertas deltagande.

— Hvem skulle icke deltaga för en så söl
menniska som prostinnan; ja, det är en riktig ära, alt få vara
i prostinnans sällskap, och ännu mera om jig genom
mitt intresse kunde lindra något litet hjertesär. Vore
jag mamsell Ursida, jag skulle veta värdera min styfmor.

— Jo, hon värderar mig! — svarade Appolooia
med en hånfull dragning på läpparna.

— Det blir allt bättre, lilla proslinna, när hon
kommer bort. Och hon klappade Appolonias arm.

— Det har jag verkligen ingen del uti, — svarade
Appolooia.

— Nå, hvem har de! uti det då? — frågade Stassa
nyfiket.

— Hon sjelf!

— Hon sjelf?

— Ja, oss emellan sagdt, söta fröken, men jag kan
ju lita på fröken som på ett försegladt bref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free