Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
— Stig upp, Gabriel!
— Ej förr än du lofvar att blifva min!
— Skola vi då stanna här hela natten, ty jag är
ingen löftesbrytetska.
— Hvem har belt dig blifva en "löftesbryterska ?"
— Det blefve jag, om jag gåfve dig ett sådant
löfte... du har en gång begärt min systerliga vänskap;
den kunde jag ännu egna dig, om du upphörde alt i
samråd med stjufmor intrigera ... ty, tror du icke, att
jag genomskådat både henne och dig, samt lemnade mig
i ro. Blif en god menniska, tag din bror till efterdöme,
jag förlåter dig då allt det onda, du hittills gjort mig,
och skall i lif och död blifva dig en upprigtig vän och
tillgifven syster.
— Det var en tid, då jag trodde mig kunna
lill-fredsställas med den smula, du nu tillbjuder mig. . .
men nu är det ej så .. . O, Ursula, var ej obarmhertig!
Ar du obeveklig? — tillade han med en så
sönderslitande röst, att gubben kände en rörelse af medlidande
genombäfva sitt hjerta.
— Ja! — svarade Ursula.
— Nå, så hör mig nu, — rösten förändrades:
långsamt, men högt, sade han, och ekot i hvalfven
upprepade hvart ord:
— Du skall bli min hustru, så sannt mig Gud
hjel....
— Tyst! — ropade en röst, ännu djupare än hans,
— svärj icke!
Gabriel ryste, men icke Ursula; han steg upp;
båda vände sig om, och archiater Hertz stod framför dem.
— Gå, Gabriel, jag befaller dig det.. . sedan få vi
talas vid . .. nu, här på detta heliga rum, vill jag
ensam tala med Ursula.
Gabriel gick, men kastade på Ursula en blick, som
hon aldrig glömde.
— Hvarföre, Ursula, — började den gamle, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
