- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
239

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

När Ursula någongång dit begaf sig, var hennes
styfmor henne antingen dit följaktig, eller ock kom hon
straxt efter, i fruktan att styfdottern skulle beklaga sig
för sina fosterföräldrar.

Men härutinnan hade Appolonia hittills misstagit sig.

Alt klaga låg icke i Ursulas natur; huru mycket
hon älskade sina fosterföräldrar, ville hon icke inblanda dem
i sina familjeangelägenheter; dessutom erinrade hon sig
fruktlösheten af alla archiaterns föregående medlingsförsök.
Nu mera än någonsin saknade hon Henrik, ty han var
den enda till hvilken hon velat anförtro sig.

Sedan sin afresa hade Os ba hr tvenne gånger skrifvit
till prosten P , men fått sina bref ouppbrutna tillbaka.
Uppbragt, så mycket han enligt sin natur kunde blifva
det, vände han sig skriftligen till Hertz, dä denne icke
uraktlät alt med kraftiga ord tillrättavisa prosten. Denne
man, smidig, mjuk och ytterst, försigtig i sitt umgänge
med menniskor, hade nu, lik kameleonten, ombytt färg;
han påstod att Max, hvars karakter han sedan
ynglingaaren kände, icke passade för Ursula, men att en sådan
man som Gabriel Nordensvård skulle betrygga hennes
lycka.

Så ungefär stodo sakerna i April månad 1814, och
som ofta hvad vi kalla tillfälligheter blifva upprinnelse till
tilldragelser af större vigt, skola vi på närmare håll följa
bandelsernas gång.

En datr sutto Marianne Osbahr och archiatern inlästa
i hans innersta rum; det var en lördagseftermifftlag
(föregående dagen hade han varit i prestgården). Den gamle
satt i sin lilla hörnsoffa, flickan på en taburett, och
mellan dem stod ett bord, på hvilket låg en stor uppslagen
praktbibel.

Marianne flyttade sin stol något åt sidan, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free