Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Bob och jag nära att arkebuseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag önskar tala vid generalen, återtog jag
under motstånd.
– Nej, det blir inte av; marschera på!
– Jag skall tala vid generalen, sade jag,
skuffade undan korpralen och gick fram till den
förre.
– Nå? sade generalen argt.
– Jag begär ett få veta, efter vilken lag ni
befaller att skjuta oss. Vi äro engelska officerare, här
stadda i tjänsteutövning, för att bistå inbyggarna
mot fransmännen, och kunna på det högsta anses
som krigsfångar. Av vad skäl kan ni befalla, att vi
skola skjutas?
– Såsom spioner, svarade generalen.
– Jag är ingen spion, sir; jag är
kommendörkapten i engelska flottan, och förenade mig, jämte
de sjömän, som återstodo efter förolyckandet av min
fregatt, i expeditionen mot Cuxhaven; och här är min
överskeppare, som följde mig på vägen till
Hamburg. I varje fall är jag fullt berättigad att deltaga
i striden emot fransmännen, och att skjuta oss är
ett mord, vilket icke kan undgå att bliva hämnat.
– Ni kan gärna utgiva er för en fregattchef; men
er klädsel vederlägger detta, och jag är bättre
underrättad. I ären två spioner och smugglare, och
därför skolen I skjutas.
– Jag säger er inför alla era officerare, att jag
är kommendörkapten Keene, f. d. chef på fregatten
Circe, tillhörande hans brittiska maj:ts flotta, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
