Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Masternas kapas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det blir vår enda utväg, sir; och, om det
göres väl och vinden labrar, så kan det frälsa några
av oss, men hur skall det gå till att ankra?
– Jag ämnar kasta svåra bogankaret med ett
svårt varpankare, och plikten med det mindre
bogankaret, så att vi få rida upp för båda.
– Det är det bästa som kan göras, sir; men det
fordrar tid, för att göras väl. Månne vi ha tid nog,
om vi dröja, tills vi komma på sex famnar?
– Du kan ha rätt, Cross; jag tror det är bäst,
att vi med ens börja våra tillredelser.
– Tio famnar, sir, rapporterade vakthavande
officeren.
– Gott, jag är strax på däck!
– Nåväl, sir, vi måste nu gå till vårt arbete, och,
som det kunde hända, att vi aldrig mera få talas
vid, sade Cross, så kan jag blott säga: Gud
välsigne er! Och jag hoppas, att, om vi aldrig råkas mer
i denna världen, vi måtte träffas i himmelen eller så
nära den som möjligt. Gud välsigne er!
– Farväl, Cross! svarade jag, skakande hans
hand; vi skola göra vår skyldighet, vad än må
hända. Se så, nu upp till mitt sista tal här i livet.
Cross lämnade kajutan, och jag följde honom. Så
snart jag kom på däck, tillsade jag sekonden att låta
blåsa alla man akterut. De voro snart samlade, med
Cross i spetsen. Jag steg upp på en karonad, och
sade:
– Mina gossar, jag har kallat upp er, emedan,
fastän stormen saktar sig, grundar det likväl upp så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
