Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. En duell och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majoren underrättade, att han skulle vara i
Portsmouth dagen därpå, samt anmodade översten att
skaffa honom gott logis.
– Majoren är en präktig karl, fortfor översten,
och skall bli en angenäm tillökning i vårt sällskap.
Jag skall övertala honom att dröja åtta à tio dagar.
Vid min återkomst från varvet, dagen därpå, fann
jag översten och major Stapleton i vårt förmak och
blev presenterad för den senare. Han var en liten
välväxt karl, med vackra ansiktsdrag och mycket
väl klädd, samt bar alla tecken av en gentleman.
Likväl var det något i hans uppsyn som icke
behagade mig; blicken var högst orolig och aldrig mer
än för ett ögonblick fästad på en person. Han mötte
mig med värme och hängivenhet, skakade min hand
och yttrade sin glädje Över att få göra min
bekantskap. Vi satte oss ned till middagen och voro rätt
muntra.
Majoren hade varit med oss en vecka, då vi hade
en större samling till middagen. Vinet gick friskt
omkring och vi voro alla mer eller mindre
upprymda. Detta var i synnerhet fallet med majoren, som
visade sig mycket fallen för gräl, och som han
ständigt vände sig till mig, var jag särdeles försiktig i
vad jag sade, emedan han nu syntes vara i lynne att
finna sig stött av det minsta. Åtskilliga sårande
anmärkningar gjordes emot mig, liksom om han ville
söka gräl, men jag avböjde det, så gott jag kunde.
Slutligen yttrade jag något till sekonden på
fregatten, då majoren sprang upp och påstod, att vad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
