Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Bob Cross giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ju helt naturligt att jag, då jag var med om
att hjälpa en fånge på flykten, inte kunde låta er
veta, att jag var i kungl. maj:ts tjänst?
– Ganska sant, svarade den gamle; jag vill icke
klandra er för det. Men var Cross underofficer vid
flottan på den tiden?
– Nej, sir, det var han inte. – Han blev
utnämnd till överskeppare på mitt fartyg av amiralen i
Västindien.
– Det gläder mig att höra det; jag trodde, att
Cross också hade narrat mig; var och en försöker
att lura en blind, men de blinda äro misstänksamma.
Jag är glad, att Cross icke har bedragit mig; ty förr
ville jag sett min systerdotter i sin likkista, än –
men vi ska nu inte mer tala därom; ni kunde inte
göra annorlunda; all’s right, sir, och det fägnar mig,
att få se er här och hava äran av ert sällskap. Sitt
ned, sir, jag ber. Nåå, kapten Keene, har ni hört
något om flickan sedan?
– Min bästa sir, svarade jag, rätt nöjd att få
visa honom förtroende, det finns numera inga
hemligheter oss emellan; det var icke en flicka, utan
sonen till chefen på holländska fregatten, en kadett,
till vars flykt ni var behjälplig.
– Jag undrar då inte på att ni inte ville ge er
tillkänna, sade den gamle, men hade jag vetat att
det varit en officer skulle jag aldrig befattat mig
med saken; men en fattig flicka, det var ren
barmhärtighet att hjälpa henne, och jag trodde mig göra
en god gärning, stackars blinde syndare som jag är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
