Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommendörkapten Delmar hade fått underrättelse, att en
holländsk fregatt väntades till ön, men icke förr, än
en månad senare; emellertid hade vi ingen
anledning förmoda, att någon av våra egna fregatter vore
på dessa latituder, med undantag av dem, som lågo
i hamnen vid Curacao.
Vinden var lätt, vi gjorde omkring tre mils fart,
och, som månen icke gick upp förr än efter klockan
tolv, var det mycket svårt att utforska, vad det var
för ett fartyg.
Några menade, att det var ett linjeskepp. Chefen
gick ned, för att se efter sina privata nattsignaler;
innan han kom upp, var jag färdig med
lanternorna.
– Två lanternor över och en under i en triangel;
skynda er, mr Keene.
– Skall ske, svarade jag.
Lanternorna voro snart hissade under gaffeln; men,
som de svårligen kunde ses från det andra fartyget,
emedan vi lågo emot henne, vände vi genom vinden
och lade till tvärs för henne. Ungefärligen en
fjärdedels timma fortfor hon att hålla ned på oss, utan
att besvara signalerna; slutligen sade chefen:
– De måtte sova alle man i det skeppet.
– Nej, sir, svarade jag, riktande min kikare på
fartyget; de sova inte alla, ty jag såg ljus på
batteriet genom bogportarna. Jag ser dem nu igen.
– Det gör jag också, sade sekonden.
– Då skola vi slå larm, löjtnant Hippesley,
inföll chefen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
