Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade honom därefter. När jag återkom på däck,
träffade jag Bob Cross; han var i land största
delen av dagen och passade upp på chefen; som jag
icke mera var i chefens gigg, såg jag honom därför
blott sällan.
– Nå, mr Keene, sade han, jag tror, att ni nu fått
er färg igen; och jag hoppas, att vi få snart se er i
giggen igen.
– Det tror jag icke blir av, ännu på någon tid;
jag har inte läst tillräckligt ännu; men mastern
säger, att han gjort undan med mig fjorton dagar
härefter, om jag går på, som hittills.
– Ja, jag hörde honom säga till chefen, att ni
hade ganska lätt för att fatta, och att ni skulle bli en
god navigatör. Men jag kan inte låta bli att tänka
på den stackars Tommy Dott. Visst var han litet
vispig av sig, men i alla fall var han en glad,
godhjärtad pojke; åtminstone mycket för god åt
hajarna. Ni måste sakna honom, mr Keene, ty ni
voro alltid tillsammans.
– Nej, det gör jag inte, Bob, svarade jag.
– Jag är ledsen att höra det; jag trodde er ha
bättre hjärta än så.
– Det har jag också, Bob; jag skall säga dig en
hemlighet, känd blott av sekonden och mig; det är,
att Tommy befinner sig i kol-låren,, mycket svart,
men frisk och sund.
Bob Cross utbrast i ett skratt, som varade en god
stund.
– Gott, mr Keene; ni har i sanning tagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
