Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot dig, och hade den inte klickat, så skulle jag
dödat den ende, för vilken jag någonsin känt vänskap
här i världen.
– Det är en ful vana, ni har, att alltid bära
pistoler på er. De äro för lätthanterliga och lämna
ingen tid till eftertanke. Tänk nu bara, om ni
skjutit mig för pannan, då skulle ni varit bra ledsen.
– Cato, jag har många liv på min hand, och
hoppas få än flera, innan jag dör. Jag har aldrig
i mitt liv ångrat någon handling, ett mord, som de
skulle kalla det, och aldrig skall jag göra det. Men
jag säger dig uppriktigt, att, om jag dödat dig i
min vrede, så hade jag blivit en olycklig människa.
Jag vet det, jag känner det.
– Vi skola icke tala mera därom; jag är lika
glad, som ni, att ni ej sköt ihjäl mig, det kan jag
bestämt försäkra er. Här kommer José med
middagen.
Här slöts vårt samtal, vilket jag ordagrant
återgivit, för att visa den egna ställning, vari jag
kommit till denne besynnerlige man.
Såsom han ganska riktigt hade sagt, liknade jag
verkligen en liten hund i buren hos en tiger, och
hade genom vanan blivit lika så djärv, som hundar
bliva under dylika egna omständigheter.
En eftermiddag gjorde utkiksposten den vanliga
signalen för en seglare. Vincent gick genast dit upp
och jag följde honom. Det var en skonert, mycket
låg, med höga, lutande master. Vincent betraktade
henne en stund, gav mig därefter kikaren, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
