Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Åter ombord på Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne en lång berättelse om mina äventyr; men
naturligtvis utan att säga ett ord om, att jag varit i
Chatham. Jag inbillade henne, liksom
kommendörkaptenen, att jag gått direkt upp till London.
Hon fick mitt brev dagen efter det ifrån
kommendörkapten Delmar, varuti han underrättade henne
om, att jag var vid liv.
Hon svarade med omgående, tackade Gud för
min räddning, och beskrev, huru stor hennes sorg
varit över min förmodade död. I slutet av brevet
skrev hon följande ord:
– Besynnerligt var, att den 15 om aftonen, då
jag låg gråtande på min säng och nyss fått
underrättelsen om din död, samt din mormor
händelsevis gick ned i undre våningen, fick hon såsom hon
försäkrar, se din vålnad i lilla salen. Det säkra är,
att jag fann henne liggande sanslös på golvet, så
någonting måtte hon hava sett. Hon har ej kunnat
bli rädd för ingenting; men jag vet dock icke, vad
jag skall tänka; ty omständigheter finnas, som nästan
föra mig på den tron, att någon varit i huset. Jag
förmodar, du kan leda i bevis, att du då varit på
annat håll.
Jag var övertygad, att min mor hyste misstankar,
ja, mer än misstankar, i anseende till brevets
försvinnande. Då jag besvarade hennes brev, skrev
jag däruti "att jag var på annat håll, kan lätt bevisas
av kaptenen och matroserna på fartyget, där jag
var ombord. Gamla mormor måtte blivit skrämd
av sin egen skugga; den tanken, att jag skulle kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
