Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att båten, under vårt sökande, hade drivit nära
ett par hundra alnar från fregatten.
– Herre Gud hjälpe mig! vi äro i drift! utropade
hustrun. Vad skola vi göra? Det tjänar till intet
att ropa; de kunna inte höra oss. Se väl efter, om
ni kan upptäcka någon båt.
– Det är så mörkt, att jag icke kan se långt,
svarade jag, föga glad över vår ställning. Vart gå
vi nu?
– Vart vi gå! Direkt ut till S:t Helena, om
båten inte fylles, innan vi komma dit, och längre ut
ändå, om jag inte bedrar mig, i en sådan storm.
Det är så gott att läsa våra böner, unge man, det
kan jag säga er.
– Kunna vi inte sätta upp segel? svarade jag,
eller kunna vi inte försöka att ro åt land
någonstädes? Vore det inte bättre att göra det först och
läsa våra böner sedan?
– Rätt sagt, min lille hjälte! svarade hustrun.
Det hade kunnat bli en bra officer av er, om ni fått
leva; men sanningen är, min gosse, att vi inte kunna
uträtta något med årorna i en så hög sjö. Och vad
seglet angår, så hur skall ni och jag kunna resa upp
masten, när båten rullar och vräker? Om båten
vore tacklad och seglet uppsatt, skulle jag nog
försöka reda mig med styrningen, ifall det vore bättre
väder, men icke i ett sådant skvalp och en sådan
blåst; det fordrar erfarnare folk än både ni och
jag.
– Vad skola vi göra då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
