Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Herrskapet Culpeppers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om alla fruntimmer voro livade av samma
anda, som jag, skulle rättvisa mera göra sig
gällande.
– Jag vill inte disputera med dig, Medea,
svarade Culpepper; jag tar världen, sådan den är, och
tar det bästa av den. Nu måste jag gå. Min
skaffare väntar på mig vid proviant-kontoret. Var snäll
och borsta min hatt, Medea; blåsten har rivit upp
luggen, – och se’n går jag.
Helt tyst avlägsnade jag mig från fönstret; ett
nytt ljus hade gått upp för mig. Så ung jag än var,
kunde även jag stava och lägga ihop. Jag kom ihåg
min mors uppförande mot sin man, Ben; min
mormors missnöje med kommendörkapten Delmar; de
tillfälliga samtal jag avhört; min mors fråga,
avbruten, innan den ännu var slutad: – Om jag kände
den, som jag drivit spektakel med? besöken, som
min mor fick av kommendörkapten Delmar, vilken
annars var så förnäm och förbehållsam mot alla; hans
löfte att draga försorg om mig, samt min mors
förmaning att vara lydig och anse kommendörkaptenen
som min far; slutligen slupstyraren Bob Cross’ fråga:
"Om jag inte vore av Delmarska släkten?" allt detta,
sammanlagt med vad jag nyss fått höra, övertygade
mig, att de icke hade orätt i sin förmodan, och att
jag verkligen var son till den hedervärde
kommendörkaptenen.
Min mor hade rest. Jag hade velat giva mycket
om jag fått denna underrättelse förut, och kunnat
fråga henne samt på så sätt fått veta sanningen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
