Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya krigsplaner. 243
Sveriges utrikespolitik skulle pressas in. Att väld och
vapen såsom medel fortfarande skulle användas, låg nära
till hands, då det danska fälttåget aflupit så öfvermåttan
lyckligt. Frågan upptogs till först inom rådet, hvars
medlemmar ganska talrikt infunnit sig till Göteborg. Karl
Mörner och Gustaf Bonde önskade, att konungen skulle
stanna hemma i riket och godt samförstånd sökas med
Österrike och Brandenburg. Krister Bonde och sex andra
riksråd voterade för förlikning med förstnämnda makt för
att möjliggöra en delning af Polen. Riksdrotsen var icke
alldeles emot en sådan plan, men höll dock före, att det
kanske vore rådligast att först försäkra sig om
Brandenburg för att sedan med kraft kunna gå lös mot Österrike.
Drotsens åsikt omfattades ock af Knut Posse, Seved Bååt,
Erik Stenbock och Schering Rosenhane. Denne
sistnämnde rådsherre, som under de sista tiderna lagt i dagen
en stor kapacitet, uppsatte rådets „consilium om sättet
att föra krig", och gick förslaget ut på arméns
öfverförande till Brandenburg och därifrån till Schlesien,
dy-medels hotande både Polen och de österrikiska arfländerna.
Nagra dagar senare sammanträdde ständerna och
hälsades af konungen med ett tal, i hvilket bland annat
infogades en tacksägelse för „riksdrotsens trogna
verksamhet och dexteritet, som han hade öfvat uti allt, som
honom ombetrodt var, men enkannerligen uti direktionen
af militieväsendet här hemma". Karl Gustaf anmodade
därefter drotsen att taga till ordet, och denne
karaktäriserade i ett längre andragande regeringens utrikespolitik
och framhöll, att Sveriges stora armé för de oafslutade
krigens skull ej gärna kunde upplösas, hvarför det alltså
gällde att råda, mot hvem vapnen skulle riktas.
Ständerna togo frågan under öfverläggning, och det visade
sig, att präster och borgare voro föga benägna för ett
krig mot Österrike.
Vid sammanträdet den 21 april uppträdde riksdrotsen
ånyo. Han hade väl helst sett, att konungen varit af med
nagra krig och kunnat stanna hemma, men eftersom krig
och fred ej berodde af Sverige ensamt, utan i lika hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
