Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Den nye drotsen ocli den gamle kanslern.
värf ohjälpligt ställde hennes egen vishet i skuggan. Att
göra kanslern förtret, korsa hans planer och nedsätta
honom och hans söner blef därför det ondskefulla program,
hon under flere år framåt med illvillig konsekvens
fullföljde. Det fägnade henne, då hon med begagnande af
den lugne Salvius bragte den häftige Johan Oxenstierna
att förlöpa sig, ty hon visste, att detta gick den senares
fader hårdt till sinnes och skadade ättens anseende.
Kristina, som önskade se sig omgifven af okritiska beundrare
och lydiga redskap, hade i den unge grefve Magnus
Gabriel De la Gardie funnit en gunstling, som tycktes
kunna formas till en medtäflare åt kanslern. Allt detta
gjorde, att icke långt efter freden med Danmark tvenne
partier trädde i skarp kontrast till hvarandra. Pà ena
sidan stod drottningen med Salvius, grefve Magnus, Bengt
Skytte, Nils Tungel m. fi. och på den andra
Oxenstier-norna och deras förbundne. Till de senare måste man
ock räkna kanslerns bepröfvade vän, riksmarsken, den
blinde Jakob De la Gardie, fader till grefve Magnus, samt
Per Brahe. Desse sistnämnde intogo väl ofta en
förmedlande ståndpunkt mellan de stridande parterna, men
understödde ock icke sällan kanslerns åsikter. Såväl marsken
som drotsen märkte, att deras plats var inom de
konservativas led, och deras redbara sinnelag gjorde, att de i
tankar och ord måste ogilla många af drottningens
åtgärder. Det vansinniga slösandet med rikets medel,
favoriserandet af utlänningar och svenskfödde obetydliga
gunstlingar’) samt aflägsnandet från tronens närhet af
bepröfvade ämbetsmän vållade de båda grefvarna allvarliga
bekymmer. Att det var drottningen, som ytterst ledde
intrigspelet mot ministrarna, insågo alla, oaktadt hon
försökte dölja det och skjuta andra framför sig. Kanslern
skref till sin son: „Jag måste nu mycket lida just af
den, för hvars bästa jag allsköns möda och arbete mig
’) I\ Brahe varnade en gång Kristina för att skänka hela sitt
förtroende åt en yngling och en präst (grefve Magnus och biskop J.
Mathiæ).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
