Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla tullen.
136
föranledde Brahe att anhålla om uppskof, och svarade
regeringen (den 15 april 1640), att det med uppbådet finge
anstå till hösten1). Samma år tillsattes en kommission,
som närmare reglerade båtsmanshållet sålunda, att fem
krono- och skattebönder samt tio frälsebönder i
kustsocknarna skulle bilda en rote, som för flottans behof ägde
uppställa en båtsman. Äfven sjöstäderna ålåg det att
anskaffa båtsmän.
Ställde lilla tullen i god ordning. Den
han-delshammande pålaga, hvilken benämndes lilla tullen,
utgick sedan 1638 med 1/M af i städerna torgförda „äteliga,
sliteliga och förnöteliga varor". För att möjliggöra
kontrollen öfver böndernas införsel hade städerna blifvit
försedda med plank, tullportar och bommar. Uppbördsrätten
var utarrenderad åt enskilda personer eller åt borgmästare
och råd; endast i Åbo och Viborg var den kronan
förbehållen. P. Brahes åtgärder vis à vis lilla tullen bestodo
däri, att svekligt förfarande af uppbördsmännen beifrades,
bokföringen ordnades, staket och tullportar försattes i
bättre skick. I detta sammanhang må nämnas, att grefven
dels erhöll, dels tog sig rätt att afgöra detaljfrågor på
näringslifvets områden. Kegeringen gaf honom nämligen
den 29 februari 1640 rätten att tillåta vissa Åboköpmän
att idka handel med fyra, fem olika slags varor, kvilket
innebar en eftergift i bestämningen, att en och samma
handlande ej fick hålla till salu mer än en vara. Grefven
stadfäste vidare flere skråordningar, bestämde tiderna för
årliga marknadsdagar och sökte på allt sätt befordra
näringarnas uppblomstring a).
’) Den 18 jan. 1642 yttrade P. Brahe i rådet, tatt i Finland
m&tte somlige med gevalt tagas till militien, eller man i öfre Finland
ingen bekommer».
’) Ryktet om malmfyndigheter i Finland och önskan att
därstädes befordra bergverksindustrin förmådde regeringen att 1638 utse
hofrättsaasessom Henrik Teit till bergmästare. Därjämte uppdrogs
åt assessorn vid generalbergsamtet i Stockholm Lorentz Creutz till
Sarflaks att rannsaka om värdet af malmstrecken. På Forsön i Pärnå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
