Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
I fftlt och vid riksdagar.
gen icke ville utmynna i det sedvanliga „ja och amen"
till kongl, majestäts förslag. Man invände, att en
utskottsriksdag ej borde ändra hvad som ett allmänt ständermöte
tidigare beslutit beträffande utskrifningen, och man kunde
ej gärna godkänna en ny krigsgärd utan att veta, till
hvilket belopp den komme att stiga. Sist blef det dock
beslutet att bevilja 4 dal. k. mt för hvarje karl, som eljest
hade bort blifva ställd i ledet.
Detta beslut delgafs rådet vid ett med adeln hållet
gemensamt plenum, men blef af rådsherrarne förkastadt.
Desse föreslogo skattens belopp till 3 daler silfvermynt.
Adeln nedprutade beloppet till 2 daler eller motsvarande
valuta i råg eller smör. Öfverläggningarna fortsattes, sedan
en skrifvelse till konungen rörande adelns beslut ej blifvit
godkänd. Gustaf Adolf lät veta, att han skulle låta sina
kommissarier underhandla direkt med allmogen, och därvid
blef det. Landtmarskalken tyckes emellertid ej hafva varit
nöjd med hållningen inom det stånd han representerade.
Hvilken orsaken härtill var, framgår ej af det
knapphändigt affattade protokollet. Den 13 maj på eftermiddagen
rapporterade han sig sjuk. Dagen därpå anförde han dock
adelns deputation med ståndets svar inför konungen. Den
19:de heter det: „Efter landtmarskalken blef åter sjuk",
valdes nu till Brahes vikarie Henrik Fleming; men denne
afsade sig, likaså Klas Kristersson Horn, hvarefter konungen
förordnade Johan De la Gardie att intaga ordförandeplatsen.
Det måste emellertid högeligen hafva grämt grefve
Per, — han var nu verkligen sjuk — att han den
följande dagen ej kunde vara närvarande, ty mötet mellan
ständerna och konungen uppe i stora rättegångssalen pà
slottet blef särdeles högtidligt. Det torde längre fram
för alla deltagarena däri hafva framstått i en egendomlig,
vemodig dager, då de drogo sig till minnes de till hjärtat
gående afskedsord, som Gustaf H Adolf yttrade till
riksdagen i gemen och till hvart stånd särskildt. Efter talets
slut „ utgick riksmarsken efter svärdet och inkom med
härolden, hvilken framkallade efterföljande af herre- och
adelsståndet. Till riks ens råd (utsågos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
