Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som har karlek nog att i din fainn,
Sluta brudgummen, i svepduk lindad.
Nu jag hafver nog, nu vill jag gerna
Du, se’n jag ditt anlete fått skåda,
Grafvens gåst duek alltid blir ett spuke. —
Gråt blott icke så, min ålskade!
Dudens bitterhet jag smakat redan,
Nu dess salighet blott står mig åter.
Kyss mig ån en gång, den sista gången,
Tryck mig hårdt intill ditt varma hjerta;
Hårdare! — Se så, nu år mig vål,
Re’n på låppen sitter nu min sjal,
Se nu flyger han ditupp — Farvål!
G r af v dr den.
Tyst sitter natten på sin thren
Och Frejas stjärna i det hoga
Har tårar i sitt milda oga
Och ned till jorden blickar hon.
Och månen drar molnslöjan ner
For anletet, hans strålar våga
Knappt smyga sig med halfslåckt låga
Intill det våsen, som han ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
