- Project Runeberg -  Öfningar att formera våra pennor /
III

(1843) [MARC] Author: Johan Andersson, Anders Anderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstnär kan vara rätt nöjd med sin produkt? Antagom det fall,
att lian lyckats temligen klart i verkligheten uttrycka den
idé, som stod tor lians inre blick, lian år dock aldrig fullt
tillfredsställd. Ty huru småaktigt, huru dvergaktigt år ej
det, som skalden i verkligheten framställer, då han jemför
det med hvad han sjelf känner, lian, for hvilken
universum går på toner, naturen år en jåtteharpa, lifvet. ett
enda stort, skiftesrikt drama? Det var endast for Gud
möjligt, att sammanhängande, helgjutet i universum
objectivi-sera sin idéverld, emedan han år en för sig sjelf
fullkomligt klar ande, likasom skapandet för honom var
sjelfnöd-våndigt, hvilket visserligen i sin mån äfven galler 0111
skalden. Men menniskan kan ej fatta Guds grundtanke, den
idé, som går genom verlden, utan I1011 måste stafva på
fragmentcr, hon måste anande och gissande sammansatta
ord till ord, mening till mening. Så måste man ock göra
i en författares fragmentariska uttryck för sina idéer. Dock
må man ej tro, att det år endast det mognade, det klart
gestaltade, som framstållcs i ljuset och att det öfriga
endast år tomma, liflösa skuggor; af den brinnande
volka-ucn synes endast röken. Poesien vore sannerligen arm,
0111 den ej våckte högre känslor ån den uttalar; den
vacker kånslor, hvarfore den ej sjelf har uttryck. Och just
detta anade, gåtfulla år all poesis våsende. Se på
naturen! oförklarlig står den framför oss om vintren, stelnad
i alla lifvets ådror; oförklarlig 0111 våren, då den vaknar
underbart ull lifvet; om sommaren, dä den i stilla frid
synes njuta sin lycka; oförklarlig äfven under höstens
dunkla, dimmiga dagar, då den synes påtagit sin gåtdiågt och
framstår som en Valasång, en Sibyllabok. då luften sim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennofning/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free