- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
203

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 203 —

lertid först se, om ej republik kunde
införas i Sverige, och åtog sig att redigera
Demokraten, den nybildade
arbetareföreningens organ. Tidningens första
nummer utkom den 5 okt. 1850, men den bar
sig ej och måste upphöra 1851. År 1855
reste W. till Amerika. Här tog hau land
vid Lake Constance, tre mil norr om
Buffalo i Minnesola. Han skref till Cabst,
men fann att hans följeslagare "ej voro
så goda, som de borde ha varit." Ca bet
blef bortdrifven ur sin koloni och begaf
sig med några trogna till St Louis, der
ban snart clog af brustet hjerta. 185S
begaf W. sig till hans lärjungar ; men de
"grälade och skildes åt," och W.
återvände till sitt hem i Minnesota eller alt ha
besökt Nauvoo, Oneida-sambället, the
Shakers och eu mängd reformatorer, utan
att dock ha funnit en enda, som
motsvarade hans ideal. 1S63 erhöll ban en syssla
vid ett af regeringens kontor i
Washington, men stannade der endast en kort
tid. Hans reformationsifver och
menniskokärlek drefvo honom omsider till ett
steg, som blef ödesdigert för honom. I
dec. 1878 införde han i en
Chicago-tidning ett tillkännagifvande,att några
personer, som vore utan sysselsättning och
fria från dåliga seder, kunde komma till
honom och stanna der. På våren 1879
kommo åtta personer (fem män och tre
kvinnor), och W. lät dem underteckna
stadgar, enligt hvilka de förbundo sig att
ej begagna "rusgifvande drycker, tobak,
opium, ohöfiigt språk eller annat, som
kunde skada någon." Som boningshuset
var litet, måste \V., för att kunna skrifva
ostörd, resa derifrån, sedan kolonisterna
lofvat att bygga ett nytt hus. Då W.
återkom, hade alla utom en viss Sutton
lemnat platsen, och Sutton var till på
köpet full och hade flera gånger förut varit
full och oregerlig. Den beskedlige
Widstrand reste åter sin väg och skref till
Suttou, att ban måste lemna platsen.
Sutton vägrade göra det och ville ej en
gång låta W. komma in i sitt egei bus,
då denne senare besökte sin fann. Sutton

hade sålt Widstrands gröda och behållit
pengarne och fordrade $175 i betalning
för arbete, som han påstod sig ha gjort,
men som W. ej liade någon nytta af. Då
W. ej kunde eller ville betala, tog Sutton
farmen i besittning, dertill uppmuntrad
af embetsmän i trakten. I okt.
1880började W. i Litchfield, Minn., utgifva en
månadstidning, kallad Rothuggaren och
"egnad till afskaffande af fattigdom,
okunnighet, elakhet, okyskhel, fylleri,
orättvisa, lagvrängning och allt ondt."
Tidningen, som var skrifven dels
påsven-ska, dels på engelska, utkom mer och
mindre oregelbundet till i mars 1886.
Under maj—aug. 1880 och i feb. 1S81
biträdde han vid redigeringen af den s. k.
doktor Eriksous tidning Upplysningens
Tidehvarf i Grove City. Om sill vistelse
hos E. skref W. 1 privatbref till oss: "Jag
fick nästan ingen betalning, ty han sade,
att ban liade mycket smått om pengar.
Jag låg på golfvet på en vind, satt på en
låda och skref på en lår ; — värre än en
missionär bland andra hedningar, och jag
ansåg mig såsom sådan Under de
senaste två åren har jag med undantag af
några veckor lemnat mer bidrag till U.
T. än alla andra tillsamman, — dels i
hvad jag sjelf skrifvit, dels i
öfversättningar och dels som omskrifningar och
förbättringar af Eriksons och andras
artiklar. Erikson och Olson skrefvo nästan
inlet, och E:s dugde ej alls utan att
om-skrifvas." Under 1879—18S0 skref
Widstrand ganska många bref till Sv. Am.,
nästan utan undantag handlande om
orättvisor, maktmissbruk o. d-, för hvilka
ban och andra varit offer. 1880 utgaf
ban en liten bok med den märkliga titeln:
"En bättre religion eller prestpackets
religion afslöjad." Deri påstod han bl. a.,
att "det allra mesta af det onda, hvaraf
verlden lider, kommer sig af furstars och
presters underlåtenhet att göra det goda,
de kunnat," och att man, för att inse
skillnaden mellan kristendomens stiftare
och dess nutida förkunnare, "blott
behöfver tänka på den betalning, som påfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free