Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 —
knän, mumlande twiner, for att derigenom
förvärfva syndaförlåtelse).
Jag vet en annan trappa, som
Ej huggen är i sten;
Den äfven är en helgedom.
Der många trötta ben
Sig släpa fram med blod och sår
Och hjertekva! och sorgetår,
Der menskosjälen luftring får
Och dagligt tvättas ren.
Hvar är den trappan? frågas mig.
Hvem kryper upp för den?
Ack, blott ett ögonkast kring dig,
Du finner den, min vän.
En fattig mor för kärleks skull
Bär barnet vid sitt bröst,
En Magdalena, ångerfull,
Men utan frid och tröst.
En mödans son, som hvaije dag
Bär hårda mödors tott;
Som släpar under ödets lag,
.Ej lättnad får, ej fått;
En ande, som i mörker går
Och trånar efter ljus;
Som ständigt plöjer, sår och sår,
■ Men ständigt sår i grus.
En själ, som vandrar.missförstådd,
Förföljd allt för sin tro;
Som blifver gäckad och förrådd
Och klöst af hånets klo;
Som in i seklers sekel ser
Och tolkar sanningen,
Men som till lön man endast ger
Förföljelse igen. ,
De själar, som i ungdomsstund
Med ungdoms hjertcglöd
Ömt slöto kärlekens förbund,
Men skiljts af sorg, af nöd :
En Salami, en Sulamit
Förutan skyars stig,
Der ingen hoppets stjerna blidt
Ses vinka dem till sig.
Min vän, det är i lifvet som
Du denna trappa ser,
Den är eu helig helgedom
1 lidandets rnystér;
En Scala Sancta heliggjord
Af ödets hårda lag;
Uppför den krypa — tarfvas ord ? —
Måhända du och jag.
den sista färden. ’
Höj djg, höj dig, ljufva tanke,
Tanke på den sista färden,
Då till allt farväl skall sägas,
Som var kärt i denna verlden ;
Då hvart minne, svårt och bittert,
Hän som lätta strömoln svinner,
Då hvart minne, mildt och ljufligt,
Himmelsk sin förklaring finner.
Tror du väl, att rännen möter
Vännen sin i evigheten?
Tror du väl, att kärlek dväljes
Fjerran i oändligheten ?
Se omkring dig, lär att fatta,
Du är del utaf det bela.
Skall den kärlek du här njuter
I den andra delen fela ?
Tror du, att din moders böner,
Som bredvid din vagga bruuno,
Ej i hela universum
Någonstäds ett gensvar funno?
Dessa tankar, dessa böner
Skulle tomhet, intet vara......
Broder, syster, tror du detta?
Mig i ögat se och svara.
Nej, bakom den dnnkla förlåt,
Som blott en gång för oss böjes,
Som blott bär med aniugsöga
Uti mysticismen röjes,
Fins en verld, dit sista färden
Skall utaf oss alla ställas,
Der nog någon oss välkomnar,
När det skymmer, när det kvällas.
Verld ocli verldar, bakom dödens
• Förlåt öppnen, öppnen eder;
Ljus, du klara, som der strålar,
Stråla inildrikt på oss neder,
Låt oss här med tjusning bida,
Tänka på den sista färden,
Då vi en gång skola säga
Ömt farväl till denna verlden.
Sänk dig, dagens brott, i vester,
Strö ditt gnid på himlapellen.
Sjungen, l naturens prester,
Sjungen ljuft i lefnadskrällen.
På er-sångs och bönens vingar
Ibland saliga äouer
Låt mig fly, der himmelskt brusa
Sälla andars segertoner!
GUST. N. SWAN (G. N. S., G. N. S-n,
S., Justus, Quis, Quis senior, —wa—, En
bokmal, Sioux, Chr., Turist, X.),
korrespondent, minnestecknare, redaktör.
Född i Tjärstads socken, Östergötland,
den 16 maj 1856. Gick i folkskola till
1870, då han följde med sina föräldrar till
Amerika, der familjen slog sig ned i
Belinda, la. I tre år hjelpte han föräldrar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
