Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
i sin klass i matematik och filosofi. 1889
blef han redaktör för den då i Lindsborg
utgifna tidningen Framåt, hvilken
flyttades till Chicago och 1892 fördubblades till
formatet och ändrade sitt namn till
Fosterlandet. Pearson lär ha ett gladt och
okonstladt lynne, i trots hvaraf han dock,
enligt hvad ban sjelf föreställer sig,
emellanåt, då han anser sig ha anledning
dertill, kan vara temligen satirisk. Han
är eu nitisk arbetare, som icke sparar
sina krafter som tidningsskrifvare, men
tillåter beklagligen alltför ofta osvenska
uttryck och vändningar insmyga sig i
lians uppsatser, — såsom t. ex. "enlevera
med en dam," "antyda om," "sanitarisk"
o. s. v. P. är gift sedan april 1893 och
har en son.
1». N. PEHRSON IP. Gökendahl),
kåsör, korrespondent. Kn i Escanaba,
Mich., bosatt person, som under eu följd
af år lemnat talrika bidrag till sv.-am.
tidningar, särskildt Sv. Amerikanaren
och Medborgaren. Hans bidrag ha
vanligen bestått i skämtsamma
småberättelser ur lifvet, kåserande betraktelser öfver
olika frågor samt meddelanden af
nyheter.
JOHAN PERSON (Jan, J. P.),
redaktör, kåsör, poet. Tillhör redaktionen af
Sv. Tribunen i Chicago, hvari han bl. a.
skrifvit en del goda, rätt vitziga och ej
sällan spetsign kåserier under rubriken
"Potpourri" samt ett och annat poem.
Han har dessutom öfversatt flera engelska
romaner för tidningens
följetougsafdel-niug. Persons poesi röjer just ingen
originalitet, men hans dikter äro väl skrifna
och innehålla goda tankar. En af dem
lyder:
skyddsängeln.
Den enda plats, som jag har kär,
Det enda rum, som heligt är
På hela jordens vida rund,
Ar, der sin sista, långa blund
Hon sofver sött i ro, tnin mor;
Och der mitt sorgsna hjerta bor.
Der är mitt hem, mitt fosterland ;
Dit längtar jag från främmand’ strand.
Med blommor mången sommar strött
Din graf, och höstar den förödt;
Och mången vinter den betäckt
Med svepuiug hvit, som vårvinds flägt
Har åter varsamt lyftat af,
Se’n du, min mor, vardt lagd i graf.
Se’n dess så mycket här har händt,
Så mycket har jag sett och känt.
Och mången gång jag klagat liar.
Att det mig ej förunnadt var
Att söka ro, att finna tröst
I tempelfrid vid moders bröst.
Och ofta har jag önskat mig
1 grafven, der hon hvilar sig
Från lifvets strid, besegrad, trött,
Der jag min mesta kraft förnött.
Dock, nej — du ligger ej i graf;
Dess mörka natt du vet ej af.
Det är ditt stoft, som jag ej sett,
Som du till jorden återgett.
Du sjelf — du lefver säll i ljus
Deruppe i Guds Faders hus,
Uti dess rymligt höga sal
Ibland äouer utan tal.
Hon lefver der. Men i en dröm
Hon kommer stundom, modersöm,
Iklädd sin ljusa, skära hamn
Ocli kallar sakta mig vid namn.
Då böljar dagen åter gry,
Och alla onda andar fly,
Som trotsa bela himlens här,
Men ej en moders ande kär.
ADOLF W. PETERSON (Pontus P.),
korrespondent, redaktör. Född den 11
okt. 1864 i Ringkarleby församling,
Örebro län. Genomgick folkskolan. Reste
vid it fi års ålder till Amerika och kom i
maj 1882 till Ogerna, Wis. Gick ut på
jeravägsarbete och var inom två veckor
med om en strejk. Begaf sig till Ashland,
Wis., och försökte olika slags
sågverksarbeten till på höstsidan. Deltog i
skördearbeten på landet, i jemvägsarbete ett par
veckor, blef sjuk i feber, pank och med
nära $30 skuld. Gick nyårsdagen 1883
ut på skogsarbete och "slet hund" för en
skojare, som ej kunde betala. P.
skrämde honom dock tre år senare till att
betala. På våren fick P. anställning i
handel och arbetade efterhand som expedit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
