- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
114

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— it>114 —

GUSTAF LINDQVIST (Bobo),
redaktör. Född i Stockholm omkring 1850.
Blef student och làg vid universitetet i
Upsala någon tid, hvarefter ban blef
medarbetare i Göteborgs
Handels-Tidning. Utmärkt sångare, deltog ban i
Upsalasångarnes färd till Paris under
Arpis anförandeskap. Utvandrade till
Amerika 1887 och arbetade någon tid
vid Nordstjernan i New York. Okt.
1882—jan. 1883 var han redaktör för
Colorado-Posten i Denver, Colo.,
hvarefter han uppehöll sig som sånglärare
och pianist först i Denver och derpå i
Sioux City, la., hvarest ban en kort tid
på våren 1883 redigerade tidningen
Nordvestern samt nnder sex veckor
vintern 1883—4 deltog i utgifvandet af Nya
Nordvestern.

FRANS ALBIN LINDSTRAND
(Onkel Ola, —nd, Albin, Observator), kåsör
redaktör, novellist, minnestecknare,
korrespondent. Född den 24 mars 1847 i
ßlixthult. Stora Åby församling,
Östergötland. Enligt egen uppgift erhöll ban
ingen annan undervisning än den hans
gamle far kunde meddela honom. Kom
vid 13 års ålder i urmakarelära i
Vadstena. Efter att ha lärt yrket, arbetade
han i olika städer ocli reste 1871 till
Amerika, der han slog sig ned i Chicago.
1874 uppsatte han egen urmakeri- och
juvelerare-afTar, hvilken han våren 1889
sålde, för att egna sig helt och hållet
åt tidningen Svenska Amerikanaren,
hvari ban i maj 188S blifvit delegare.
Sedan 18S9 har ban egt lejonparten i
tidningen och förestått dess ledning. På
våren 1896 böljade ban vid sidan derom
utgifvandet af skämttidningen Broder
Lustig. Lindstrand är troligen deti mest
produktive skribeuten inom bela vår
press. Hvaije vecka år ut och år in har
hau skrifvit ett’ flera spalter långt
kåserande "Bref från onkel Ola" och en
mängd längre och kortare
redaktionsartiklar. Då han företagit resor, hvilket
ofta händt, har han skrifvit jättelånga

korrcs]Rindenser. Utom allt detta har
lian författat många små berättelser
ocli skizzer, ofta ganska täcka, samt en
längre roman, "Guldgräfvarens
berättelse," hvilken 1894 gick som följetong
i Sv. Am. En och annan gång har
han äfven försökt sig som rimmare.
Hans tidningsarbete har ådragit honom
mycket både beröm och hån. Det synes
oss dock, som skulle ingen kuuna
undgå att beundra den seghet, ihärdighet
och kolossala energi, L. ådagalagt dels
genom att bringa en på fallrepet stående
tidning på fötter och inom några få år
göra den till en af de få betalande
tidningar, som vår press kan uppvisa, dels
genom att utan snart sagdt hvarje
teoretisk förutsättning svinga sig sjelf upp
till tiduiugsuian med rätt stort anseende.
"Till en böljan rynkades det bland
kollegerna på näsan åt honom, men
efterhand ändrades minen till förvåning, och
det kan utan smicker sägas, att den dag,
som i dag är, "Onkel Ola" är ett både
aktadt och fruktadt märke" (Linder, a.
st.) Lindstrands pennalster lia stundom
innehållit öfverdrifter, onödigt pjoller
ocli t. o. 111. grofva misstag, men i dem
har äfven (för att åter citera Linder)
"skönjts en öppen blick för verkligheten,
en rik fond af godt humör och en trots
sin vulkaniska natur rättsträfvande
ande." Äfven Wærner, soui var en af
dem, hvilka skarpast uppträdde mot
Lindstrand, erkänner dock, att
Lindstrand "eger ett godt hufvud jemte
oför-truteu energi och entusiasm för det
publicistiska kallet," samt att ban är "på
sitt sätt en ganska lyckad författare, soul
skrifver af populacen gerna lästa
artiklar." C. A. Swenson skrifver på ett
ställe om Lindstrand, att ban är
"tidningens egare och själ, en originel ocli
vänlig man," som "har ögonen öppna och
tänker på hvad hau ser och hör; som
tror på uppfostran och bildning och är
en varm vän af skolor och läroverk;
som tror på åttatiuimarslagen för andras
räkning, men ej för sin egen, — det förra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free