Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Det har ytterligare hlifvit invändt, att omsorgen
om den brottsliges förbättring hörer ensamt till kyrkan
vid alla straffstadganden bör, från rättvisans synpunkt, i brottets
och straffets väsende och natur söka ett sammanhang, som uteslu-
ter begreppet .af ett godtyckligt val af straffet”, samt p. 7ä: ”att
straffet bör träffa brottets källa och ursprungDetta sker just ge-
nom valet af sådana straffarter, hvilka lemna rum för bältringsinten-
tionen, för bemödandet att omskapa de onda böjelser, det negativa
ferment, som är källan till brottet, samt hvilka slraffarter dessutom
hafva de önskvärda egenskaper, som vi härofvan i texten anmärkt.
Men ingalunda vinnes denna afsigt genom ett fåfängt äflande att
för hvarje brott eller grupp deraf utfundera ett särskilt straff såsom
specificum, — en method, hvilken gränsar alltför nära till den råa
talionen och, om den än vore utförbar (ehuru det fullständiga logi-
ska definierandet af brotten i alla deras nuancer gifver en oändlig-
het af arter, ja nya arter kunna uppstå), skulle ej sällan leda till
onödig grymhet. Till de af Förf. pag. 61 anförde exempel af Kant
(om hvilken Författaren p. 21 riktigt anmärker, att hans åsigter i
straffrätten icke harmonierade med principerna för hans filosofi
öfverhufvud) kan fogas ett ännu mera karakteriserande, då den store
filosofen vill bestraffa "NothzUchtigung" med ”Castration (entweder
wie eines weissen oder schwarzen Vershnittenen im SerailSe
Zusätze till andra upplagan af hans Metaphysische Anfangsgrunde
der Rechtslehre s. 170. — Ilepp åter, som Gr. Sparre jemväl till sitt
stöd citerar p. 63 not 1, yttrar väl (II: 793 o. f.), att mest lämp-
liga äro de straff, "welche dom Verbrechon analog (ähnlich) oder
doch im Geiste desselben sind", men tillägger, att slike straff äro
tillåtlige endast ”insoweit es keine anderen, der Verschuldung ent-
sprechenden Tilgungsmittel giebt, und sofern sie nicht dem Siften—
gesetze widerstreiten", samt utvecklar vidlyftigt, p. 799 och 800,
företrädet af frihetsstraffen (af frihetens beröfvande för den som
genom brottet missbrukat sin frihet) och-bland andra deras egen-
skaper utmärker den, att de äro egnade ”zur Uesserung der Ver-
brechers das moralische Uebel, welches durch das Yerbrechen an-
gestiftet ist, so vollständig, wie iiberhaupt bei incommensurablen
Grössen möglich ist, zu tilgen”. — Pag. ö5 i första häftet anförer
Gr. Sparre om dessa sistnämnda straff: att ”frihetens beröfvande är
ett negativt moment, och att dervid det positiva eller sjelfva straffet
fattas”, samt vidare på samma pagina: att "fängelset icke är något an-
nat än det rum, hvaruti straffet skall verkställas”. Kanske beröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
