Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att detta skulle ske så tyst som möjligt tryckte han
först på helt sakta, men då luckan icke gaf med sig hårdare.
Endast några knäppningar gåfvo tillkänna, att någon
vidrörde den. Förargad öfver motståndet, bände han till med
all kraft, utan att luckan dock gaf vika, och i häftigheten
lät Småländingen höra en kraftig ed.
»Hå, hå! Vill du ut?» sade en gäckande röst.
»Djäflar!» röt Småländingen.
»Ah, är det du?» sade rösten. »Vill du jag hjälper dig
ut, gamle kamrat?»
Det isade till och gick en rysning öfver Småländingens
rygg då han kände igen Piggens röst.
»Är det du, Piggen?» sade han med honungssöt stämma.
»Det var roligt träffa dig. Ja visst, vill jag ut,» svarade
han. Ty i Småländingens förslagna hufvud upprann den
tanken, att Piggen möjligen för gammal bekantskaps skull
kunde låta honom gå, eller något tillfälle till flykt skulle
yppa sig. Ty att hålans ingång var upptäckt och tillsluten,
det insåg han mycket väl, och sluppe han ut, skulle han
medels aflossande af ett skott varna kamraterna.
Till svar fick han:
»Jag kan ej hjälpa dig den här vägen. Den är
tillbommad. Men gå upp till Munter. Han står däruppe på
berget vid nedgången till din håla. Eljes kan du ropa till
Ram, som ligger på skäret, att han hämtar dig med båten,»
tillade han gäckande.
En lång ramsa af svordomar blef Småländingens svar.
Han insåg nu, att hans och hans kamraters läge vore
förtvifladt, då de hade dessa tre till motståndare jämte en stor
hop bönder. Motstånd var icke tänkbart i längden mot
dessa sega och uthålliga finnar, men underhandlingen
återstod, och han var genast färdig att höra sig för.
»Hvad vill ni oss,» sade han, »efter ni stänger våra
vägar och hindrar oss gå hvart vi vilja?»
»Spörj Munter!» svarade Piggen. »Hvad han vill Vargen,
tänker jag du förstår.»
»Har ingen lust att spörja Munter till; han kunde
misstaga sig och tro det var Vargen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
