Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande morgon finna vi Ram sysselsatt med att
förfärdiga ett par näfverskor, under det hans skyddsling ännu
sof. Ram funderade på, hur länge denna sömn kunde räcka,
och om hon skulle förmå följa honom. Men då han på den
tanken ej erhöll något svar, gick han ut i mossen och
plockade hjortron, hvilka han kokade tillsammans med mjöl till
en lagom tjock gröt. Sådan gröt åts med förkärlek af
finnarna och ansågs hälsosam. Hon borde hafva den till
frukost.
Sent omsider vaknade hon och visade tecken till
förskräckelse, men sedan Ram vänligt och muntert tilltalat
henne, visade hon vänlighet igen och steg upp, men lade
sig strax igen, under det hon såg och kände på sina fötter.
»Ligg i ro en stund till!» sade Ram. »Dina fötter äro
illa åtgångna, men de bli snart bättre, så vi kunna gå till
mitt hem.»
Därmed öfveröste han fötterna med vatten.
»Tack!» sade hon, »det kändes godt. Men jag är underlig
i hufvudet. Gif mig vatten!»
Då hon åter syntes vilja inslumra sade Ram ingenting
mer, utan tog sin yxa och begaf sig åt skogen, sedan
han satt gröt och vatten intill sin skyddsling.
Ram begaf sig rakaste vägen till älfven, där han tog
sig för att fälla träd och timra en flotte. Därmed var han
sysselsatt till långt fram på eftermiddagen, då han
återvände till elden och den sjuka. Han fann henne vaken,
sysslande med sina sårade fötter. Hon kunde icke förstå,
sade hon, hur de blifvit så onda och såriga.
»Du har gått för mycket utan skor,» sade Ram. »Tag
på de där!» tillade han och visade på de nya skor han gjort.
»Jag hoppas du kan gå en bit i morgon. För i natt bli vi
kvar här, så du får hvila ut riktigt.»
»Ja, jag är trött,» sade hon och lade sig på bädden igen.
Då Ram följande morgon tillsporde henne, om hon
förmådde gå, gjorde hon ett försök, men jämrade sig och lät
illa. Ram ville ej söka öfvertala henne, men sade sig vilja
hem till sitt. Han bad henne därför hänga sig på hans
rygg, skulle de nog hinna hans pörte innan kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
