Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Gömstället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sådana fega krakar ni äro!» sade en af männen som
gått utmed stranden. »Trötta äro ni icke, men ni äro rädda
att råka finnarna och få er en släng; det är sjukan det.»
»Ja, om du, som vi, hört hvad Bollas Olle och
Tomt-Lasse sade, kanske du heller icke vore så stor i orden.»
»Hvad sade de softutorna då?»
»De sade, att den ene finnen var så lång som en tall
och den andre bred öfver ryggen som en ladudörr och hade
näfvar som skrufstäd. Och den långe var så stark, att han
tog trollpackan så lätt som hon varit en fjäder.»
»Ja, det var hon ock,» sade den andre. »Trollpackor
äro ihåliga, det har jag hört flera än en gång, och hvad de
fega och sömniga Bollas Olle och Tomt-Lasse sade, det bryr
jag mig icke om. De voro nog så rädda, att de hvarken
hörde eller sågo något.»
»Ja, men nog är det rätt,» sade en af bönderna, som
hittills icke deltagit i samtalet. »Icke hafva finnarne rott
emot strömmen, det kan man veta, och på färjkarlen litar
jag icke alls, därtill har jag fått ropa honom allt för många
gånger utan att få svar.»
»Ja, så stanna då ni här,» sade den som förut fört ordet,
»jag går väl ensam uppåt ett stycke; vänta mig här!»
Pekka, som ej var längre än ett halft bösshåll från
bönderna, låg stilla som en stock och vågade knappast se
upp. Dock kunde han med ögonen följa den envise bonden,
och till sin glädje såg han denne gå förbi den lilla viken
utan att märka, att finnarna landstigit där. »Måtte han nu
komma samma väg åter!» tänkte Pekka, och så lyckligt var,
att han det gjorde. Återvägen gick han sorglös och fortare,
så att han snart var hos de kvarlämnade kamraterna, hvilka
nu uppslagit sina matsäckar och i all sköns ro läto maten
sig väl smaka.
»Nå,» sade roddaren, »fann du spåren?»
»Nej,» sade mannen, »hin har nog hjälpt dem.»
»Det sade jag dig förut,» tillade den andre.
Pekka i sin obekväma ställning tyckte, att bönderna
åto öfvermåttan långsamt, helst han själf ingenting förtärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
