Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vapensmeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta! Kanske jag kan hjälpa eder ändå. Nu skola vi först
äta frukost, och sedan skall jag gå till grefve Per. Kan
han ej råda bot för eder, kan heller ingen annan. Men våren
tröst, det är en man som låter folk tala vid sig, och han
kan tala vid konungen! Ja, så skall jag göra,» tillade han
gladt. »Men äro ni ej flera? Mig synes som ni vid ett
sådant ärende borde varit en man från hvarje trakt af den
stora skogen.»
»Vi äro så,» sade Pekka, »men de tre andra äro unga
män. Vi vågade icke låta dem följa oss i dag, ty vi voro
ej säkra på att de icke helt oförtänkt skulle bli slängda bland
knektarna. Vi läto dem stanna kvar på ett aflägset ställe
i skogen tills vi skulle få höra, huru fader Lukas tänkte
om vår sak.»
»Det var slugt tänkt,» sade Lukas. »Här samlas nu en
mängd krigsfolk för att gå till konungen, och här rustas
betydligt, ty konungen ville så fort som möjligt göra ända
på de fördömda papisterna, och står nu finnarnas sak som
ni säga, hade helt säkert edra unga män fått följa öfver
hafvet. Gå nu ut och se eder omkring i staden! Under
tiden går jag till grefve Per. Mor, följ våra vänner, så de
få se på skeppen.»
Då finnarna återkommo till Lukas’ gård var han redan
hemma. »Den gången,» sade han, »hade jag ingen tur.
Grefven var upptagen för i dag, hälsade han mig, men ville
jag komma igen då skeppen med krigsfolket afseglat i
morgon, skulle jag få tala med honom.»
Finnarna förklarade sin tacksamhet och sade sig vilja
återvända till skogen och kamraterna.
»Låt se,» sade han, »hvar är det ni träffa dem?»
Pekka beskref, hur de gått för att komma till smedens,
och pekade åt det håll där de hade sitt läger.
»Så,» sade Lukas, »då vet jag ungefär hvar det är, och
jag följer med er. Men sedan jag förfrös mina fötter för
många år sedan, vill jag icke gå den långa vägen. Hör
hit, mor! Lägg mat i söndagskorgen och tappa öl i dunken!
Jag skall resa bort. Petrus du,» sade han till en ungkarl,
»gå ned, ös båten och kom sedan hem och byt om tröja;
du skall ro mig bort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
