Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Skogsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så smög sig Pekka ned till fjällfoten och in i skogen.
Han band hundarna och gick ensam fram mot röken, tagande
sig skydd af buskar, träd och stenar. Under tiden hörde
han människor tala. »Ah!» sade han, tittande fram bredvid
en sten, som väl dolde honom.
Vid elden såg han fem karlar, af hvilka fyra voro
sysselsatta med att taga huden af två elgar, under det en stod
och vände ett stycke kött, som hängde i en vidja för att
stekas vid stockelden.
»Hvad lider det med frukosten, Smale Hans?» sade en
af karlarna, som sysslade med elgen. Den tilltalade, hvilken
Pekka förstod var den vid elden stående, svarade icke strax.
Han böjde sig ned, upptog en kvist från marken, tog sin
knif ur den vid sidan hängande slidan, tillspetsade kvisten
och stack den flera gånger in i köttstycket, hvarpå han
svarade: »Ännu dröjer det allt innan köttet är stekt.»
»Kom hit, din odåga, och lös af mig! Jag förstår du
bär dig dumt åt; jag vill själf se till, om vi icke skola få
någon frukost i dag. Kom!»
Karlen eller rättare ynglingen, en lång, mager trasvarg,
lämnade elden och gick bort till den som kallat honom.
»Se så,» sade denne, »fortsätt att flå utaf huden här,
men skär du hål på den, så skär jag sedan lika många och
stora hål i ditt skinn som du skär i huden. Tänk på
det, du!»
Härpå förfogade sig karlen till elden, lagade om den,
vände om köttet, hvarpå han satte sig och började röka.
Under tiden hördes dofva yxhugg från ena sidan, och
snart framträdde två af de andra till elden. Den ene
medförde ett stort stycke kött, hvilket han uppträdde på en
björkvidja och hängde på en stör öfver elden, i det
han sade:
»Det gick lyckligt för oss i dag: två elgar utan
besvär.»
»Ja,» svarade den som rökte, »det gick kanske lyckligare
för ’skrullarna’.[1]»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
