Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Arnljot.
Himmelrik? — Hur sade den gamle? — Himmelriket är i
dig själf–––-Gunhild, nu ser jag, nu vet jag: —
Stiger upp.
Tron på Krist och tron på min kraft äro ett!
Sjunker åter på knä, stöder sig mot stenen.
Röster
på afstånd, utanför scenen.
Konungen har stupat! Ve oss! Konung Olav är död!
Kungsmän
störta öfver scenen från vänster till höger.
Ve! Konung Olav är fallen!
Ila ut. Man hör ropen fortsätta långt borta.
Arnljot
sakta.
Olav är fallen! — Så svek då mitt svärd! Som Själfråde
svek! Mina vapen miste sin kraft i den stund jag ej längre
trodde på min kraft. — Är ej detta dödens vittnesbörd för min
tro? — »Äfven vår död skall bringa sanningen seger» — Ja!
Är Krist himmelriks konung, då har han bott i mitt bröst, långt
innan jag kände hans namn — som en del af mig själf — den
högsta ■— den bästa — min kraft! Och jag trodde på kraften
— ej på dess tomma, flyktiga namn! — Ett ögonblick ledde
mig tviflet — jag vek från min väg. Det kostar mig lifvet —
men döden ger segerstolt visshet! — Min väg var den rätta —
för mig ■— fast jag drog med trältungt jordbunden blick genom
skuggmörka dalar — styrde ej nog högt för att se. — Men nu
— Gunhild! — Min tro har ej ändrat sin art, ej svikit sig själf!
Reser sig långsamt.
Den steg blott ur dystra, dunkla skogar — upp på sol-
glänsta fjäll!
Röster
i fjärran.
Ve! Konung Olav är död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
