Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
De öfriga
medan de följa efter konungen.
Fram, fram, krigsmän, korsmän, konungsmän!
Härropet höres fortsätta allt längre och längre bort; under de följande scenerna
ljuder det oupphörligt på nytt, än nära, än fjärran blandande
sig med stridslurarnas toner.
13.
Gunhild
åter fram.
O, skräckfulla väfnad af ångest och hopp, af dödstungt hot
och strålande löften! Om Arnljot får lefva och Olav faller —
— Nej, nej, Olav må lefva!––– Och dock — hvilken dårande
fager dröm: att sitta vid Arnljots sida i barndomshemmet — på
ättens gård! — Min fader är död — dråpligt skall han grafsät-
tas — Arnljot skall ärfva hans makt — Och sedan — efter all ofrid,
ånger och sorg sällaste sommardagar! — Det är trolldom i tanken,
den döfvar mitt sinn som ett rus! — Ondt jag önskar, synd jag
säger, men — Olav, icke Arnljot må dö! —
Skyndar ut åt höger.
14.
Bondehären strömmar in från vänster, anförd af Tore Hund.
Rop i mängden.
Se! Där stå de redan fylkade och redo.
Tore Hund.
Så låtom oss stanna här! Hören I, bönder: de sjunga sitt
härrop! Äfven vi må välja ett ord, att känna de våra från
dem. Så lyde vår lösen: Fram, fram, bondemän!
Hären.
Ja! Fram, fram, bondemän!
Härropet går vidare till de delar af hären, som befinna sig utanför scenen.
Under tiden följande ordskifte mellan männen i förgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
