Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Olav.
Så var frimodig, Arnljot, och ljus till sinnes! Faller du i
dag, varder himmelriks lycka din lön.
Arnljot.
Men äfven i bondehären stå ju många kristna?
Olav.
De strida ej för Kristi sak, endast för egna jordiska tarf.
Vi äro ljusets och sanningens stridsmän! Och äfven vår död
skall bringa sanningen seger!
Arnljot.
Vår död — seger?
Olav.
Ja. Liksom Kristi ord fick makt öfver människosjälar, först
när han själf lidit och dött i mannahamn för dess sanning, så
växer ännu hans välde på jorden med hvarje lyktadt hjältelif.
Och hvart hjärta, som blöder till döds i striden för ljuset, ökai
dess glans och lyfter det högre att lysa öfver all världen!
Arnljot
sakta liksom för sig själf.
Strida för ljuset! — Ja, det är det högsta — det visste jag
re’n i min drömsyn. Och mäktig tröst gömmes i tanken, att
dödens blodiga, bittra dryck ej tömmes förgäfves
Olav
undrande.
Icke darrar Arnljot för döden?
Arnljot.
Nej. Men understundom tycks det mig, som hade jag ännu
ej lefvat; intet har jag utfört, sonlös går jag bort, ingen skall
sörja, ingen sjunga —
Springer upp, släpper sitt spjut.
Vid den tanken skälfver mitt hjärta som sargadt af iskallt
stål!
Vänder sig bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
