Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Vaino.
Jag kunde ej lida att se dig dräpas.
Arnljot.
Och hvad väntar dig nu?
Vaino.
Mig? — Ubmas hämd. Hans gnistrande öga svor mig nyss,
när han flydde: den knif, jag vändt från ditt hjärta, skall sönder-
stycka mitt eget.
Arnljot.
Kan du ej undfly?
Vaino.
Nej, jag är i hans våld. Hans arm skall nå mig, nära,
fjärran, på öde fjäll, i skymmande skog. Han kan villa och
vända min syn: hvarje stig, jag trår, skall föra till döden!
Endast ett ger mig tröst: tron att jag hjälpt dig. Därför, daro
— skynda härifrån!
Arnljot.
Uselt vore att lämna dig nu.
Vaino
ångestfullt.
Nej, o nej! Du måste fly! Mina fränder ha lofvat att bistå
jämtarna. Ubma har hindrat det hittills. Men nu — nu vet
han, hvar skatten är gömd, och får tvåfald lön, om du dräps.
Arnljot.
Vet han, hvar skatten är gömd? Törs han lita på hvad
en sofvande lallar?
Vaino.
Han manade fram i en syn dina lönligaste tankar.
Arnljot
rycker till, reser sig långsamt, bestört.
Mina lönligaste tankar?!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
