Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Farväl, du starka, som bröts af din sorg, du sonsälla moder
Dig — förstår jag.
Kysser hennes hand.
Tillgif om du kan! Mitt hjärta var ej uselt som min tunga.
Fäster en lång blick på den döda, som bäres ut af kvinnorna; går själf hastigt ut åt
motsatt håll. Arnljot står orörlig och blickar mot marken.
14.
Lurbiåsarna träda ut på trappan och låta samlingstecknet ljuda. Tingsmenigheten
strömmar åter samman. Östmund, Torar och nämden komma ut ur
hofvet och stanna på trappan. Arnljot alltjämt orörlig.
Torar
till Östmund, visande på Arnljot.
Där är han ännu. Så kunna vi utsäga domen genast.
Östmund höjer handen: Iystringstecken från lurarna.
Östmund.
Hör du oss, Arnljot Sunvisson?
Arnljot
tar hastigt upp sitt spjut och vänder sig mot trappan.
Ja.
Östmund.
Vi nämna dig saker till hofskändning och dråpslag å öppet,
fridlyst ting. Inför dessa Jämtlands hersar och tingmän, åsyna
vittnen till ditt illdåd, dömes du nu från nästa natt fredlös för
all din lifstid, så långt som jämtske män äga rös och rå. Hvem
som förmår tage saklöst ditt lif och allt hvad du äger. Samma
dom drabbe en hvar, som gifver dig hjälp eller gömsle, vård
eller vapen — vid Fröj, Njärd och den mäktige ås! — Gillen I,
jämtar, hans dom?
Menigheten
Ja! Ja!
under vapengny.
Östmund.
Har du hört och förstått, Arnljot Sunvisson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
