Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Arnljot
rycker till, ser på henne, stum.
Gunhild
blickar bestört på Unn.
Är hon — död?
Arnljot.
Ja. — Hvad vill du?
Gunhild.
Hann hon yppa för dig de onda ord, vi bytte i dag?
Arnljot.
Jag vet, att du nidat min fader. — Hvad vill du?
Gunhild.
Varsko. Man lägger råd om att taga ditt lif, förr’n du hun-
nit från Frösön.
Må de fresta.
Arnljot.
Kort tystnad.
Du varnar din husbondes bane?
Gunhild.
Ja, ty jag svek dig, Arnljot. Du var, du är den ypperste.
Jag visste det genast jag såg dig igen. Jag kan icke sörja Gud-
fast, som ljög — det känns som du frälst mig ur träldom. Men
sjuk är min själ af ånger öfver de sargande ord jag sade din
moder — min tanke voro de ej. Och värst är att ha vållat dig
sorg! — Arnljot, sveket och dråpet må sonahvarann! Gudfast
är glömd — låt allt blifva som förr!
Arnljot
ler.
Som förr! Jag dömes fredlös.
Gunhild.
Jag följer dig!
Hvarthän?
Arnljot.
Arnljot. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
