Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Wallmarks sista tidningsföretag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I7I
hölls han där dels för att försvara sin ställning, dels af
medvetandet om sin förmåga att föra det polemiska vapnet,
dels också af de upprepade maningarna från dem, som ej
själfva ville våga sig in i striden utan från lugna platser
åse den, som yrkade på, att huggen icke skulle sparas, men
voro likgiltiga för dem som återgäldades.
Wallmark berättar huru han, nyss ankommen till
Stockholm, vid den Svenska Akademiens högtidsdag hörde
uppläsas Stenhammars minnestal öfver Kellgren och den där
förekommande skildringen af en tidningsutgifvares mödor
och försakelser. Han var då långt ifrån att ana, att denna
skildring en dag skulle träffa in på honom själf; den lydde:
»Han måste försaka icke blott minnets ära, men äfven
nästan alla redbara njutningar i lifvet; har han ett hjärta,
danadt för vänskapen och friden, han måste nedtysta dess
röst; är han känslig för blida omdömen, för samtidens kärlek
och tacksamhet, han måste bereda sig på att misskännas,
att hatas, att sönderslitas af smädelser; fruktar han att såra
andras egenkärlek, han måste kväfva dessa milda rörelser;
önskar han lugnet, friheten, hvilan, han måste ryckas därur».
Huru sann denna skildring än är, voro dock dess drag
mindre träffande för Kellgrens tider, då ännu ingen
tryckfrihet fanns, än de voro efter 1809.
Wallmark tillägger härvid följande betraktelse:
»För huru mycket rätt, sant och godt skulle mången
kanske underlåta att verka, om han förutsåg den smälek,
den förföljelse och de lidanden, som skulle komma att
åt-åtfölja hans bemödanden? När smädelsens stormar alltför
orkanlikt röto omkring mig, frydde jag till den lugna och
trygga fristad jag ägde inom mitt eget bröst i medvetande
af mina tänkesätts renhet och på förnuftsskäl grundade
rätthet, och jag fann i denna fristad, äfvensom i kretsen af en
älskad familj och upplysta vänners och goda medborgares
bifall och uppmuntran, en ersättning för denna törniga bana
många obehag, besvär och försakelser».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
