Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ligt stämda och önskade, att Atterbomska »Fridsropet» ej
skulle förklinga opåaktadt. Wallmark var äfven benägen att
för sin del afsluta fejden, men ville dock icke, att
nedläggandet af vapnen skulle uppfattas såsom ett erkännande af
att han vore besegrad. Han utgaf 1821 en broschyr med
titel »Försök att upplysa publiken om föremålet och
beskaffenheten af den elfvaåriga tvisten mom vår litteratur»
och säger i företalet, att, »då han nu hos nya skolan märkt
en återgång till det sunda och rätta i flera tvisteämnen,
hoppades han, att detsamma äfven skulle äga rum med
afseende på de vittra; han ärnade därför icke hädanefter
inlåta sig i någon strid med den nya skolan, men han får
äfven förklara, att detta ej sker af feghet, ty om den nya
skolan vill fortfara i sina orimliga anspråk, så är hans
position ännu för god, då känner han sig ännu för stark för
att kunna utan att skamligt förråda den värdigaste sak
något ögonblick upphöra att försvara den». Det är trenne
frågor, hvarmed han sysselsätter sig, nämligen: Hvad är
nationalitet i poesien? Hvari består våra äldre författares
fransyska smak, och hafva de hyllat och föreskrifvit en
sådan? Hvad har den nya skolan uträttat i vår vitterhet?
Han påvisar huru de, som klandrade bristen på nationalitet
hos våra äldre författare, själfva så litet förverkligade
nationalitetsbegreppet, framhåller, att smak och konstregler
icke äro franska påfund och att våra största författare på
det bestämdaste förordat svensk utveckling och ifrat mot
den trådräta franska smaken, icke minst hade Leopold gjort
det, såväl i sitt inträdestal i Sv. Akademien som i
skaldebrefvet till Franzén. Slutligen ådagalägger han huru litet
den nya vitterhetens kämpar framlagt i positiva arbeten
intill 1810 och huru orätt de därför hade i att samla sin
styrka i kritik öfver våra äldre författare, i stället att
genom egna ypperliga arbeten söka öfverträffa dem.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
