Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6g
Ni skulle därigenom kompromettera både kronprinsen och
Er regering. Det skulle ofelbart utsätta Er för ledsamma
följder».
Wallmark begaf sig till v. Engeström, underrättade
honom om samtalet med v. Suchtelen och uppvisade det
insända bladet.
Grefven instämde i hvad Suchtelen sagt och tillade,
att om Wallmark varit nog oförsiktig att införa notisen, så
hade han kommit i kollision med missgärningsbalken.
I bref till v. Engeström, dagtecknadt i oktober 1812,
uttrycker Wallmark sina tankar om hvad som kunnat hända
honom, om han fallit offer för det ofvan omtalade försåtet
samt klagar öfver allt det obehag regeringens försvar
ådragit honom. Han skrifver:
»Efter att på en tid, då allmänna säkerheten var störd
genom mord och upplopp, ensam ha vågat tala sansens och
patriotismens språk till hänförda och mordiska sinnen, efter
att med all den styrka min inskränkta förmåga tillåtit och
med uppoffring af egna fördelar under en epok af allmänt
förvirrade och misskända grundsatser, såväl i samhällslära
som annat, ensam offentligen hafva tagit försvar af de
förtrampade och sunda samt af regeringen och dess
ämbetsmän, efter nära trenne års lidanden genom alla möjliga
smädelser och beskyllningar i offentliga papper, — frukten
af mina bemödanden — hvad bevis äger jag, att något
afseende skulle fästs vid min ringa person. Hvad borgen har
jag, att jag icke vid ett sådant tillfälle som det ifrågavarande,
införandet af notisen om Finlands afträdande, skulle
uppoffrats utan motstånd åt ett hof, som man i vår närvarande
ställning ej kunnat underlåta att visa en liten artighet? Jag
ryser, när jag tänker på hvad mitt öde kunnat blifva och på
den glädje, som mina ovänner skolat få. Hafva de ej redan
tryckt, att jag är öfvergifven af dem, hvilkas personer och
principer jag försvarat? Jag begär ingen offentlig dementi
åt ett sådant påstående, men jag vill åtminstone hålla all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
