Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Wallmarks inträde på den publicistiska banan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Politik hade från början icke ingått i Journalens plan,
men i midten af 1810 inträffade en händelse, hvarigenom
Wallmark kände sig manad att framträda såsom politisk
polemiker, och denna debut var nära att för alltid göra slut
på hans bana.
Då den nya tryckfrihetslagen, som berättigade hvar och
en, som ej blifvit straffad för nesligt brott, att utgifva
tidningar, ej utkom förr än i mars 1810, nödgades alla
klandrare att uttömma sin galla och sin vishet i ströskrifter,
hvarför ock sådana under denna tid utkommo i mängd.
Efter nämnda tryckfrihetslags utgifvande var det ej svårt att
finna tillräckligt kvalificerade personer för tidningars
utgifvande, och många sådana utkommo då. Bland dem utmärkte
sig isynnerhet Grewesmöhlens tidning, »Allmänna opinionens
organ», för ett djärft och bittert språk. Kort efter Fersenska
mordet, den 20 juni, innehöll den sistnämnda tidningen en
artikel, hvaruti detta mord förklarades vara »ett bevis på
omsorg för svenska namnets ära och på nit att vilja utplåna
den fläck, som blifvit svenska nationen påtryckt». Enligt den
Stockholmska allmänhetens åsikt var den mördade
excellensen Fersen obestridligen den aflidne kronprinsen Karl
Augusts baneman. I en kraftfull artikel i Journalen
förklarade Wallmark tvärtom, »att ett mord, begånget af en
förvillad och uppretad folkhop på en obeväpnad man under
hans tjänstutöfning vid ett sorgligen högtidligt tillfälle[1] och
på grund af en blott misstanke, var raka motsatsen af hvad
den ifrågavarande tidningen ansåg det vara, och skulle till
och med af våra hedniska förfäder stämplats som ett
nidingsdåd». Detta modiga yttrande hade så när kostat Wallmark
lifvet. Om aftonen samma dag som artikeln på morgonen
utkommit, satt han, intet ondt anande, och arbetade vid sitt
skrifbord. Hans bostad var belägen en trappa upp, och
fönstret, vid hvilket skrifbordet stod, vette mot en portgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
