Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
sedan flera månader innan han fick igen en del af
sin förra rörlighet.
Men med benen var det illa beställdt, de ville
svårligen bära honom.
»Mina undersåtar äro upproriska», skämtade han
med ett vemodigt leende. »De neka att göra sin
skyldighet. Men jag har ju min Daniel!» tilläde
han med en tacksam och kärleksfull blick på den
50-årige sonen, en tyst, blek herre med svart skägg
och nästan lika milda ögon som far.
Daniel var också den gamles hand och fot och
ständigt såg man de två tillsammans. En stol på
hjul eller en slags vagn anskaffades, och det kunde
aldrig komma i fråga, att någon annan än Daniel
skötte den. Och då far och son om söndagarne
kommo till kyrkan genom prostgårdens trädgårds-
grind, den gamle prosten blid och vänlig i sin vagn,
och den uppoffrande sonen fortskaffande den, så
veko alla vördnadsfullt och deltagande åt sidan för
de två. Och till koret, där gubben satt under guds-
tjänsten med handen bakom örat och lyss till sån-
gen eller predikan, blickade allas ögon.
Men det kom ett slag till.
Prosten satt en dag i sin gungstol och sonen
hade för ett ögonblick blifvit utkallad i något ärende.
I kakelugnen brann en munter brasa, ty den gamle
var frusen. Plötsligt föll där en eldbrand ut och
ner på golfvet. Prosten glömde i brådskan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
