Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guffars-far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
»Jag är inte riktigt nöjd med stugan», sa Guffars-
far efter något år. »Att jag kunde vara så dum
och inte vrida den på samma gång vi flyttade den.
Och ingenting sa du heller, mor», tilläde han med
en blick på mor, som om det var hennes fel att
stugan ej blifvit vriden.
»Vrida stugan — hur då?» frågade mor.
»Kors! Hon skull’ väl stå med långsidan mot
landsvägen förstås. Hvarför ska hon stå med gafveln
mot vägen? Med gafveln! Jag tror knappt att det
i hela gränden finns någon annan byggning, som
står så galet vänd!»
Guffars-far var retlig och det hörde mor.
»Ja, det är väl bara att vrida pâ’na en smula
då», tyckte mor lätt. »Det är ju snart gjordt. Nu
för tiden går ju allt så gesvindt så».
»Hm. Jag får väl lyss med Strandby-Lars ett
tag igen», sa Guffars-far eftertänksamt. »Men jag
har då aldrig hört att han talt om te vrida hus
inte».
Ja, nog lyss han alltid, men Lasse sa tvärt »nej».
Han kunde inte vrida hus, sa han, det var han inte
lärd på. Och säkert var att det var någonting helt
annat än att rulla hus, fast han därför inte ville
påstå, att det var omöjligt. Men för sin del så
Det tog emot således, och det bekände Guffars-
far uppriktigt för mor, som sa att det kunde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
