Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guffars-far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
nertill och opptill, togo tag i knutarne och försökte
rista byggnaden, fast det då var omöjligt, förstås.
Och så ställde de sig på vägen, togo sig om hakan
och menade med far, att det nog inte var omöjligt,
hvarken att få ner byggnaden eller opp den igen
på annat ställe.
Det töfvade heller inte länge förrän det började
braka och knaka och damma och ryka alldeles
omåttligt, när karlarne grepo sig an med den gamla
lagården, som hade stått där så långt GufFars-far
mindes tillbaka. Den plockades ner bit för bit. Tak
och takstolar, väggar och mellanbalkar, golf och
plankor och gamla dörrar och små gröngnistrande
fönster — allt vroks ner på den gröna ängen bakom
längan eller på ena sidan invid vägen bland dam-
miga nässlor eller gula, lysande småblommor.
Och medan far själf med lust och gamman tog
del i arbetet, hade mor fullt upp att göra med mat-
lagning. Tänk så mycket folk! Och hvad de åto
sen! Men den som ger sig i leken, får leken tåla,
och efter all oro, buller och bång, allt evinnerligt
kokande och stekande och bakande skulle lugn och
frid och bekvämlighet komma. Så tänkte och hop-
pades Guffars-mor.
Ja, längan vardt lyckligt och väl nedrifven och
uppförd på nytt, men nu i fortsättning med stallet
och alltså på samma sida som boningshusen. Och
allting gjordes förstås större och rymligare och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
