Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
för hade han ej rest hem. Trefaldiga idiot! Han
rent af tvingade ödet på sig!
Pastorns Åke flög upp och tog till fotters för
brinnande lifvet. Ofver hala trädrötter, gillriga tufvor
och skarpkantade stenar ilade hans fotter som be-
vingade fram. Än slant han på de glatta barr,
som en gran strött på stigen, än tog han sats på
ett stenhörn, än svängde han om en liten granbuske,
alltjämt med den glupande fienden efter sig. Åh,
än var det långt fram till folk! Skulle han hinna
undan? Skulle han stå ut? Han vågade ej se sig
om, men han hörde rop bakom sig, »ho» och »hej»
och »tjo». Det var Olofs stridsrop, Olof, som flög
fram i hans spår med blossande ansikte och brin-
nande ögon, Olof, som säkert ej ville honom något
godt.
Han kom närmare. Åkes hjärta slog med ona-
turlig hastighet, svetten rann i floder, hvarje fiber
var spänd, händerna knutna, örat lyssnade, ögat
spejade.
Plötsligt besvarades stridsropet. Någon kom
honom till mötes. Var han kringränd, inspärrad,
fångad? Det var halfskumdt i skogen. Han kastade
sig in i en yfvig buske, och i samma ögonblick
for en gestalt förbi med flåsande andedräkt och
mössan i näfven. Gestalten häfde sig handlöst om-
kull i gräset.
Det var inte Olof!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
